Västergötlands högsta punkt – Galtåsen 362 möh

På väg hem från västkusten passade jag på att traska upp på Västergötlands högsta punkt Galtåsen. Den ligger faktiskt inte alls lång från riskväg 40 precis utanför Ulricehamn. Man kan ställa in Kinnared i sin GPS för därifrån är det skyltat.

Som sagt i Kinnared var det fina skyltar mot Galtåsen och även orange-färgade markeringar att följa. Den första pilen kommer till vänster om vägen (om man kommer från väg 40-hållet) och sitter precis vid en massa brevlådor. Man svänger upp mellan brevlådorna och ett hus och fortsätter på en grusväg uppåt. Efter ca 700 meter ska man hålla vänster, även här är det skyltat med en pil och efter ca 500 meter till kommer man till en tvåvägskorskning där man enligt den beskrivningen jag hade (från Sverigestak) kan parkera, så det gjorde vi. Sen följde vi till fots de orangefärgade markeringarna längst vägen inåt vänster, först kom vi fram till något som såg lite ut som en vändplan med gräs. Med facit i hand hade vi utan problem kunnat köra hela vägen hit och parkerat här.

Nu fortsätter man in i skogen, när stigen kommer fram till en hage svänger den 90 grader till vänster och man går en liten bit längst staketet och sedan är man framme. Vi gick typ 500 meter från bilen sammanlagt och hade vi parkerat vid ”vändplanen” hade vi bara behövt gå hälften så långt. Det är kanske inte direkt någon utsikt att prata om, men det finns två skyltar, en flagga, ett bord och en triangelpunkt och det är ju inte illa det.

Det är mycket lätt att hitta upp till Galtåsen tack vare markeringarna, dessa tillhör Galtåsenleden som utgår från Ulricehamn, man kan alltså vandra längst denna led om man vill passa på att gå en längre tur i samband med sitt besök på högsta punkten. För oss var det dock en perfekt bensträckare att bara gå den kortare biten (tog knappt 20 minuter tur och retur) när vi ändå var ute och körde i området.

Bohusläns högsta punkt -Björnerödspiggen 222 möh

IMG_3161

Bohusläns högsta punkt är inte jättesvår att hitta, man kan ställa in Björnerödspiggen i sin GPS och sen cruisa sig fram till sitt mål. Meeen, nu ljuger jag lite, man kan följa GPS:en fram till ridskolan (Björneröds Ridcenter) men sväng för allt i världen inte upp på den privata väg som GPS:en kan försöka lura in dig på (till vänster om du har ridskolan till höger) utan fortsätt rakt fram. Du kommer snart till en liten parkering längst vägen och därifrån är det lämpligt att starta sin vandring. Parkeringen rymmer inte särskilt många bilar och när vi var där var den full, men vi kunde ställa oss längst vägen precis innan parkeringen så det löste sig ju fint. Precis vid parkeringen finns en informationstavla. 

Följ den asfalterade vägen en bit upp och sväng sedan in vänster precis efter en privat tomt. Det finns en skylt som vackert visar vägen. Sedan är leden upp till toppen markerad med orange färgmarkering så det är inga som helst problem att hitta upp. Man går lite på stig och en del på sten, överlag en rätt trevlig vandring, fast det var blött på vissa ställen så det var skönt att ha ordentliga kängor.

Uppe på högstapunkten finns det ett vindskydd, en stenhög, lite lingon och ett utsiktstorn som man kan klättra upp i. Roligare än så blev det inte så vi stannade inte speciellt länge. Vi var ute i sammanlagt 1 timme och 15 minuter och gick totalt 3,9 km enligt min klocka.

Dalslands högsta punkt – Baljåsen 301 möh

IMG_E3112

På väg från Tivedens Nationalpark till västkusten övernattade vi på ett väldigt mysigt värdshus i Edsleskog. Bara ett stenkast därifrån ligger Baljåsen som är Dalslands högsta punkt (det var såklart inte bara en tillfällighet). Jag hade tänkt att gå upp direkt när vi kom fram på kvällen men det fullkomligt hällregnade så vi spenderade kvällen framför en brasa istället.

Det visade sig vara rätt beslut för morgonen därpå var det uppehåll och sol. Vi körde den korta biten till Petersborgs torp och parkerade där. Den här högstapunkten är (till skillnad från många andra högsta punkter) lätt att hitta till (och även vägen man går upp är ordentligt markerad). Det finns ju tre olika vägar upp på Baljåsen och skillnaden är bara längd och hur branta de är, den som är kortast är också brantast. Jag hade inte direkt någon plan för vilken väg jag ville ta så vi tog första bästa väg upp vilket var den som startar tvärs över vägen från parkeringen. Nu har ju jag inget att jämföra med men den vägen var bra och inte direkt jobbig. Från början gick den på lite bredare stig som sen gick över till smalare stig, dock väldigt mycket rötter på sina ställen. Enda problemet vi hade var att eftersom det regnat så mycket kvällen innan så var stigen rätt blöt och rötterna blev snorhala. Jag hade mina vandringskängor på mig och det underlättade mycket.

Väl uppe stannade vi en stund och njöt av solen och den fina utsikten innan vi fortsatte ner. Vi gick inte ner samma väg som vi gick upp utan tog den andra vägen, det gick ju lika bra liksom. Efter att ha gått en bra bit kom vi fram till en trappa och efter trappan så delade sig leden, hmm vilken väg skulle man ta? Vi tog höger, mest för att den vägen såg mest upptrampad ut, jag antar att den andra vägen också ledde ner tillbaka på nåt sätt. Vår väg kom ner precis mittöver torpets trädgård.

Hur som helst så kom vi ju ner utan missöden, trots den halkiga stigen, så vi var nöjda. Sammanlagt tog det lilla äventyret oss ca 1h och 20 min inklusive rasten uppe på toppen.

Highpointing

Jag märker att många av er som kommer in på min blogg söker efter fakta om Sveriges högsta punkter. Då jag själv letar mycket efter liknande information på internet så vill jag göra det lite lättare att hitta informationen när ni väl har kommit in på min sida. Här är en lista över alla högsta punkter, de jag har besökt kan du klicka på och därmed komma in direkt på det inlägget.

Landskap

Blekinge
Bohuslän
Dalarna
Dalsland
Gotland
Gästrikland
Halland
Hälsingland
Härjedalen
Jämtland
Lappland
Medelpad
Norrbotten
Närke
Skåne
Småland
Södermanland
Uppland
Värmland
Västerbotten
Västergötland
Västmanland
Ångermanland
Öland
Östergötland

Highpoint

Rävabacken
Björnerödspiggen
Storvätteshågna
Baljåsen
Lojstahajd
Lustigknopp
Högalteknall
Granåsen (Garpkölen)
Helagsfjället
Storsylen Rr 155B
Kebnekaise
Myckelmyrberget
Vitberget
Tomasbodahöjden
Magleröd, Söderåsen
Tomtabacken
Vensbrinksberget
Tallmossen
Granberget
Åmliden
Galtåsen
Fjällberget
Tåsjöberget
Rösslösa
Stenabo

Gästriklands högsta punkt: Lustigknopp 402 möh

705030FB-04C4-4D72-9C91-F6035CAB85BA

Gästriklands högsta punkt heter Lustigknopp och ligger typ i närheten av prins Daniels hemstad Ockelbo. Närmaste ställe att skriva in på gps:en heter Svartnäs, därifrån är det ca 11 km till avtagsvägen in till Lustigknopp. Det går även att ställa in Lustigknopp i gps:en men man kan inte riktigt lita på den hela vägen fram. Jag har den hårda vägen fått lära mig att man alltid ska kontrollera att gps:en skickar en till åtminstone ungefär rätt ställe innan jag börjar köra.

Dessa highpoints ligger ju av någon anledning ofta lite off så det blir ju mycket körning på grusvägar (av skiftande kvalitet) och här i Sverige (till skillnad från USA) verkar ju jantelagen även gälla våra högsta punkter. Det är ofta inte så bra skyltat dit och inte heller så väl utmärkt när man väl kommer fram. Det är ju synd tycker jag för vi är ju trots allt rätt många som besöker dessa platser och jag tror definitivt vi skulle vara ännu fler om det var enklare att hitta dom. I och med denna lilla topp så har jag tagit fler highpoints än det är kvar, detta är nr 13 av 25 (yeey🥳) och själv har jag längst vägen utvecklat någon slags hatkärlek till denna syssla. Ofta tänker jag faktiskt att jag ska sluta och göra något vettigare med mitt liv, den tanken brukar sammanfalla med att jag kör fel för 711:e gången eller när jag behöver oroa mig för att antingen köra sönder bilen på ännu en kass grusväg eller köra fast på någon liten skogsväg. Jag blir också lite less när jag irrar omkring i myggig skog bara för att högsta punkten inte ens behagar vara synligt utmärkt när man väl kommer fram.

Men bespara oss ditt gnäll och sluta leta högstapunkter då tänker du. Nä jag kommer nog leta vidare ett tag till, gillar inte att ge upp. En del tycker säkert att detta letande är själva charmen och jag är såklart lite beredd att hålla med, men jag kan inte låta bli att tycka att det inte hade skadat med lite bättre skyltning både längst vägen och när man är framme på toppen (Rävabacken i Blekinge är en utmärkt förebild). Ofta finns det som tur är någon skylt längst vägen, men utan internet hade inte jag hittat många punkter.

Okej, åter till Lustigknopp. Vi körde dit på väg hem från fjällen och kom således norrifrån. Ställde in Lustigknopp i gps:en och kom på så sätt fram till avtagsvägen dit, den är skyltad, so far so good. Vi svängde av åt vänster (kommer man från Svartnäs svänger man av åt höger). Efter att ha följt denna väg en bit så delar sig vägen. Här säger vägbeskrivningen från Sverigestak att man ska svänga höger, google maps säger vänster, gissa vad som stämmer😂 Nä det är väl kanske inte så svårt att lista ut, gps:er är bra, men man kan inte lita blint på dom (hade det varit så svårt att sätta ut en till skylt undrar jag?). Vi testade faktiskt att köra vänster och där Google maps sa att vi var framme fanns det en liten ficka längst vägen att köra in på och där startar en stig…som rätt snabbt suddas ut och försvinner. Svårt att säga om den uppkommit för att många kört fel eller om den är helt orelaterad och bara ett lustigt sammanträffande.

Känner själv att det är mycket babblande i detta inlägget, ska försöka fokusera nu. Alltså när vägen delar sig, ta höger! Den vägen leder till en vändplan och det går upp en stig i skogen. Stigen är skyltad, det finns nu inga tvivel om att man är rätt. Stigen är sedan markerad med blå märken på träden och den är väl upptrampad så det är lätt att hitta. Vi gick genom fin natur och trollskogsliknande mysig skog.

Väl uppe på toppen får man inte jättemycket utsikt, men desto fler myggbett. Jag hittade ingen markering för att detta var toppen, men däremot en stor stenhög med en skylt som visade att här möts Dalarna, Hälsingland och Gästrikland. På de bilder jag sett från toppen har det ofta funnits med en metallpinne som är orange överst, denna pinnen fanns, men den låg på marken. Hittade också en burk med en liten gästbok för Gästriklands tak som Peak of sweden lagt dit när de var där (dock ingen penna så vi kunde inte skriva in oss) Tänker att dessa två saker får vara bevis nog att jag var på rätt ställe.

Härjedalens högsta topp: Helags 1797 möh

IMG_8829

Helags är Sveriges högsta bergstopp söder om polcirkeln, namnet kommer från fornnordiskans helag som betyder helig. På den östra sidan av fjället ligger en så kallad nichglaciär dvs glaciären ligger i en gryta. Snön där ligger kvar hela året då grytan skyddas från solen av det omkringliggande berget. Glaciären, som är Sveriges sydligaste är ca 600 meter lång och ca 50 meter djup. Dock har forskare räknat ut att den (liksom alla andra Sveriges glaciärer) har minskat med en knapp tredjedel på 65 år, det är en skrämmande utveckling. När glaciären smälter förser den fjället med vatten, det är otäckt att tänka på vad som skulle hända om den skulle försvinna helt.

Okej det var lite fakta om Helags, en annan rolig grej om Helags är att National Geographics har utsett denna topptur till en av de 10 vackraste i världen, det är ju inte illa. Nu har ju inte jag personligen gjort så många toppturer varken i Sverige eller någon annanstans, men det är verkligen en vacker tur. Det är inte enbart den vackra naturen som har gett turen denna topp-placering utan de räknar även in att man får uppleva samekulturen i detta område och av någon konstig anledning har de fått för sig att det ligger någon typ av spa på toppen (det missade jag i så fall) där man kan slappa och göra yoga haha, kolla in deras beskrivning här.

DSC_0120

Vi hade bokat en guidad tur upp till toppen, jag visste faktiskt inte om vi skulle hitta upp på egen hand. Vägen är dock markerad med rösen och orangefärgade märken (för inte tala om alla människor som finns längs vägen) så det går ju fint att gå upp på egen hand också. Jag vill dock slå ett slag för att gå med guide, det var så värt pengarna. Vår guide Josefine var lugn och trygg att ha med sig och det bästa var att hon kunde berätta om allt från djur- och växtlivet till samekulturen. Hon svarade även tålmodigt på alla mina dumma frågor om att vistas på fjället. Jag gillade också att hon satte upp ett lagom tempo och la in små raster och andningspauser så att man faktiskt kom ihåg att njuta lite av turen. Början av turen är rätt så snäll men det är en stund i mitten som är rätt så tuff (en lång, lång uppförsbacke där man passerar ett renstängsel någonstans i mitten).

När vi klev upp på morgonen låg dimman tät över berget, eller ja det syntes inget berg längre bara en grå vägg. Väderleksrapporten sa dock att det skulle bli en strålande fin dag och guiden Josefine var inte alls orolig så vi traskade iväg. Allt eftersom vi kom högre upp så lättade dimman, men efter en stund såg jag att dimman nu låg under oss. Jag har på min bucketlist att jag vill vara till fots ovanför molnen och till min stora lycka fick jag nu vara med om något som liknade detta även om molnen var lite långt borta från där vi var. Ju högre upp vi kom och ju längre fram på dagen som gick så skingrades dimman helt.

Första biten upp är som sagt rätt så snäll med en tydlig stig och uppförspartierna varvas med att det planar ut så man hinner återhämta sig. Man går först inåt grytan där glaciären är och kommer till en sjö av smält glaciärvatten. Man kan stora delar av turen höra hur glaciärvattnet forsar neråt längst berget. Efter sjön startar en lång och stenig uppförsbacke, den är lite extra jobbig eftersom man ser hela vägen upp och stundtals känns det som att man går och går men inte kommer någonstans. Man ser nu också hur bergskammen svänger av åt höger, det är den vägen vi ska gå. När vi kommit uppför det brantaste partiet stannade vi och åt lunch innan det var dags för sista rycket upp till toppen. Här lägger stenlandskapet i en växel till, sista ca 30 minuterna är enbart balansering på stora stenblock.

Uppe på toppen var det soligt och i princip helt vindstilla den här dagen. Det är lustigt för nere i grytan blåste det men tydligen är det så i grytor, vinden får liksom fart där inne. Utsikten var såklart fantastisk, man såg Sylarna och Predikstolen och en massa andra fjäll som jag inte kan namnen på. Efter de obligatoriska topp-bilderna vände vi ner igen. Framme på fjällstationen hann vi vila och duscha innan det var dags för ännu en fantastisk middag.

Upplands högsta punkt: Upplandsberget (Tallmossen) 117,56 m.ö.h.

Under påsklovet åkte jag och barnen upp till min mamma och hälsade på. Vi passade då på att ta oss till Upplands högsta punkt nämligen Upplandsberget, fast det finns tydligen inte med på kartan utan området kallas Tallmossen.

Det är en lång resa så det passade väldigt bra att stanna till och ta den lilla promenaden uppför ”berget” (fast barnen var inte riktigt lika taggade som mig haha).

Tack och lov är detta en högsta punkt som det faktiskt är lätt att hitta till, har ju haft mina bekymmer med sådant tidigare. Jag hade läst på hur man skulle köra men gps:en (google maps) stämde så det var aldrig några tveksamheter. Jag hade hittat en vägbeskrivning på sverigestak.org som startade i Heby så jag började med att köra dit. Därefter testade jag skriva in Upplandsberget (här byter google maps automatisk till Tallmossen) och den väg som kom upp kändes rimlig så jag följde helt enkelt bara navigeringen. Man ska köra mot Molnebo, vidare mot Siggefora, men innan man kommer fram dit ska man svänga av höger mot Asplund (som därmot inte verkar vara med på google maps konstigt nog). Man kör på slutet längst med en sjö som heter Tarmlången.

Efter att ha svängt av höger mot Asplund kommer det en fyrvägskorsning efter någon kilometer, där är det lämpligt att parkera (finns gott om plats) eftersom man ska in på vägen med en vägbom som heter Norra Sörviksvägen (lite roligt att det finns gatunamn så här mitt ute i skogen).

Efter att ha parkerat bilen får man alltså traska en liten bit, men det är en kort och enkel promenad. Vi var ju där i April så det låg fortfarande kvar snö på vissa delar av vägen och det var rätt så blött. Barnen började gnälla efter typ 5 meter, de var rätt så slitna efter att ha suttit i bilen, men sen hittade de lite tussilago att plocka och stämningen lättade. Vägen kommer så småningom fram till en trevägskorsning där man ska svänga av vänster och gå ytterligare några hundra meter.

Sen kommer man fram till en skylt på höger sida. Nu är det bara att följa stigen och de röda prickarna 300 meter uppför berget så kommer man fram till högsta punkten.

Högsta punkten är fint utmärkt med en skylt som tydligen sattes dit av IF Thor 1999.

Skånes högsta punkt – Magleröd, Söderåsen (212,2 m ö h)

Skånes högsta punkt var ungefär lika lätt att hitta som östergötlands, det vill säga inte alls. Faktum är att jag varit där och snurrat en gång innan tillsammans med mannen, men han hade inte lika gott tålamod som jag så den gången fick jag ge upp. Efter att ha blivit utskällda av en smått galen bonde med spade (vi fick under inga omständigheter köra på hans väg) och gps:en sedan skickat ut oss på en åker kändes Skånes landsbygd som en smått otrygg plats att köra omkring på. Det kan vara förklaringen till att det tog några år innan jag vågade mig på ett nytt försök.

Idag var det så att jag skulle ta med mig barnen till Söderåsens Nationalpark och trots oron för galna bönder bestämde jag mig för att ge den här högsta punkten en ny chans. Ställde gps:en på Gålarp eftersom jag visste att där ska man svänga av mot Magleröd. På beskrivningarna som jag hittat stod det om en mobilmast och att det gick att köra upp till den. Jag vet inte exakt hur just en mobilmast ser ut (men jag kan säga att det finns inte bara en mast i det här området) och jag hittade till en början ingen väg upp heller. Det tog mig inte mindre än tre försök, men tillslut hittade jag rätt. Jag fattar bara inte hur det kommer sig att så många beskriver att den här punkten ligger på en äng för jag tyckte att den låg i en skogsdunge (jag fattar å andra sidan inte heller att jag verkar vara den enda som har svårt att hitta när jag ska highpointa).

Sammanfattningsvis blir detta min vägbeskrivning:

Börja med att köra till Gålarp, det stället finns i gps:en så det borde inte vara några problem att hitta. Nu ska du vidare mot Magleröd, det är bra att ta sikte på det så att du tar rätt grusväg. Här skulle jag vilja säga att det bara är att hålla utkik efter en mast, men med tanke på att det finns flera master och att de inte syns från vägen hela tiden så är det svårt. Håll istället utkik efter vägar in till vänster, jag tror de flesta leder upp till gårdar och det är definitivt inte den första vägen du ser, man får köra rätt långt innan man är framme. Någon av  vägarna är det i alla fall, bara att testa sig fram (när jag var där låg den precis innan en hästhage). Följ den vägen en kort bit så kommer du till två master och där kan du parkera bilen.

(Om du missar vägen in till vänster och kommer fram till Magleröds gård, precis där vägen svänger av 90 grader åt vänster, så har du kört för långt och borde vända. Kommer du sedan från det hållet blir det andra vägen in till höger, den första har jag testat, den leder ut på en åker).

När du har parkerat bilen. Gå upp på kullen där första masten står och du kommer se att bakom masten går det en liten stig in i dungen med träd och buskar. Följ stigen en kort bit och kom fram till högsta punkten som är markerad med en tavla.

Lyckades förvilla mig ut på en åker även denna skåneresa men slapp läskiga bönder så jag kan inte vara annat än nöjd, bäst av allt är att jag aldrig mer behöver ut och snurra i den delen av landet igen.

Blekinges högsta punkt – Rävabacken (189 m ö h)

På väg till Skåne med barnen tog vi en liten avstickare för att hälsa på Blekinges högsta punkt. Det är faktiskt den highpoint som ligger närmast där jag bor, lite underligt att jag inte varit där tidigare. Nu hände något väldigt ovanligt, jag hittade dit utan att köra fel en enda gång. Det är knappt jag tror det, men tyvärr är det inte på grund av att jag magiskt har blivit bättre på att hitta utan på att Blekinge är stolt över sin högsta punkt och bestämt sig för att skylta ordentligt. Blekinge, det tackar jag för, andra landskap skulle vara som dig (ja Östergötland jag tittar främst på dig, men även Skåne bland annat har en del att lära här). Så förutom att det går att slå in Rävabacken i gps:en, när du kommer tillräckligt nära finns det fina skyltar att följa.

Rävabacken ligger mycket nära en större bilväg (väg 119) och det är skyltat utifrån den stora vägen. Kommer man från det hållet så svänger man där det är skyltat mot Rävabacken och Farabol och sen går grusvägen upp åt höger bara kanske 400 meter efter korsningen. Grusvägen går upp till en mast där kan man parkera bilen. Det går en liten stig några meter åt det håll du kom ifrån, den är lätt att hitta för det står en parkbänk och en informationstavla precis där stigen börjar. Sen traskar man en kort bit (inte ens min 4-åring hann klaga på att hon var trött i benen, alltså mycket kort) fram till högsta punkten som är väl utmärkt med både en skylt, flagga och en plakett på stenen nedanför.

Det enda jag kan klaga på är att jag för första gången fick stifta bekantskap med älgflugor eller vad de nu kallas. De verkar inte speciellt smarta för tydligen fungerar de så att de landar på allt som rör sig och sen snabbt knipsar av sina egna vingar för att försöka övervintra i pälsen på det de har landat på. Om de hade tittat efter innan de knipsade bort vingarna hade de kanske upptäckt att jag är en människa med mycket begränsad tillgång till päls, säkert insett att det här inte var bästa valet och dragit vidare. Nu kunde de ju inte det, nä nu var vi tydligen kompisar för livet. De försökte övervintra i min hårbotten vilket var fruktansvärt irriterande. Jag hittade älgloppor i nacken under flera timmar efter att vi varit där och då var vi inne i den skogen i typ 10 minuter sammanlagt. Tydligen var jag väldigt lik en älg för de landade uteslutande på mig och lät barnen vara (som tur var annars hade jag väl aldrig fått med dem ut i en skog igen).

 

Närkes högsta punkt – Tomasbodahöjden 298,4 möh

Närkes högsta punkt heter Tomasbodahöjden och ligger någon mil utanför Örebro. Jag tyckte faktiskt att det var rätt så svårt att läsa mig till hur man skulle ta sig dit, men det visade sig vara lättare än jag trott. I närheten av den högsta punkten ligger Tomasboda. Det är en liten by som tidigare bestått av fyra gårdar men nu finns bara en stuga kvar, den fungerar som raststuga och drivs av en ideell förening. Runt omkring stugan finns det informationstavlor och liknande. För att komma till Tomasboda behöver man först ställa in sin GPS på Blankhults Friluftsgård Hostel. Jag trodde i vanlig ordning att man skulle hamna på helt fel ställe om man följde GPS:en så jag mejlade och frågade om en vägbeskrivning för säkerhets skull. Så här skrev han i mejlet (jag skrev att jag skulle komma från Vansbro-hållet):

”När du passerat Nora så kommer du ut på vägen från Lindesberg mot Örebro. Snart passerar du en rastplats och strax därefter går det lite nedför och du kommer till en svag vänstersväng och korsning  (Mogetorps värdshus ligger där) där tar du av till höger mot Närkes Kil. Skulle du missa avfarten så gör det inget för när du närmar dig Örebro så kommer du till en avfart till där det står Närkes Kil. I Närkes kil håller du mot Klockhammar och Bocksboda. 5 km från N Kil så är du i Klockhammar och följer du bara vägen uppför backen och kommer du till Blankhult, där kan du parkera. Då är det 3 km vandring fram till Kilsbergsstugan och från den är skyltat mot Tomasbodahöjden 800 m att gå”.

Sen lyckades vi ju missa avfarten vid världshuset såklart och då ställde jag likt förbannat in GPS:en. Tro det eller ej men vi kom faktiskt fram till Blankhult utan några större bekymmer. Dock regnade det och min kompis var less på äventyr för den här gången vilket betydde att jag fick traska vidare på egen hand.

Från parkeringen var det lätt att hitta var stigen/vägen började. Det är en stor stig, ungefär som ett elljusspår så det var ingen risk att gå fel. Lite varstans såg jag både orangefärgade och blåa band/ markeringar men jag hade nog ärligt talat inte fattat vilka jag skulle följa utan höll slaviskt längst spåret för att inte riskera att gå vilse. Jag får väl erkänna att jag funderade starkt på vad jag höll på med egentligen. Vi hade redan varit iväg på vandringsresa i flera dagar och jag ville mest hem. Det blev således ingen lugn tur där jag kunde njuta av naturen utan mer en powerwalk där jag mest såg ner på mina egna skor. När jag nästan var framme kom jag fram till en korsning, där satt det en liten karta men eftersom jag inte lyckades lista ut var jag befann mig på kartan så var den till föga hjälp. Efter en avancerad gissningslek valde jag till slut vägen åt vänster. Det visade sig vara ett smart val för strax därefter var jag framme vid stugan.

Därifrån var det tydligt skyltat mot Tomasbodahöjden, 800 meter till var jag tvungen att ta mig men stigen var tydlig och vältrampad så det var inga problem att hitta.

Uppe på Tomasbodahöjden har det tydligen stått ett brandtorn men nu var det rivet och ersatt av ett konstverk.

Man kan gå en liten stig till vänster och hitta en utkiksplats, där var det rätt så fint men jag hann inte njuta så länge. Snabbt tillbaka till bilen igen, lite småläskigt var det allt att trampa fram helt ensam i en främmande skog, men jag hittade tillbaka och vi kunde fortsätta vår färd söderut. Min GPS:klocka visade att jag traskat ca 7 km (2,5 till tomasboda + 800 meter till högsta punkten + några extra meter till utkiksplatsen och sen tillbaka samma väg).