På väg från Tivedens Nationalpark till västkusten övernattade vi på ett väldigt mysigt värdshus i Edsleskog. Bara ett stenkast därifrån ligger Baljåsen som är Dalslands högsta punkt (det var såklart inte bara en tillfällighet). Jag hade tänkt att gå upp direkt när vi kom fram på kvällen men det fullkomligt hällregnade så vi spenderade kvällen framför en brasa istället.
Det visade sig vara rätt beslut för morgonen därpå var det uppehåll och sol. Vi körde den korta biten till Petersborgs torp och parkerade där. Den här högstapunkten är (till skillnad från många andra högsta punkter) lätt att hitta till (och även vägen man går upp är ordentligt markerad). Det finns ju tre olika vägar upp på Baljåsen och skillnaden är bara längd och hur branta de är, den som är kortast är också brantast. Jag hade inte direkt någon plan för vilken väg jag ville ta så vi tog första bästa väg upp vilket var den som startar tvärs över vägen från parkeringen. Nu har ju jag inget att jämföra med men den vägen var bra och inte direkt jobbig. Från början gick den på lite bredare stig som sen gick över till smalare stig, dock väldigt mycket rötter på sina ställen. Enda problemet vi hade var att eftersom det regnat så mycket kvällen innan så var stigen rätt blöt och rötterna blev snorhala. Jag hade mina vandringskängor på mig och det underlättade mycket.
Väl uppe stannade vi en stund och njöt av solen och den fina utsikten innan vi fortsatte ner. Vi gick inte ner samma väg som vi gick upp utan tog den andra vägen, det gick ju lika bra liksom. Efter att ha gått en bra bit kom vi fram till en trappa och efter trappan så delade sig leden, hmm vilken väg skulle man ta? Vi tog höger, mest för att den vägen såg mest upptrampad ut, jag antar att den andra vägen också ledde ner tillbaka på nåt sätt. Vår väg kom ner precis mittöver torpets trädgård.
Hur som helst så kom vi ju ner utan missöden, trots den halkiga stigen, så vi var nöjda. Sammanlagt tog det lilla äventyret oss ca 1h och 20 min inklusive rasten uppe på toppen.
SmåStora Äventyr 